Kategoriarkiv: Elin och Jessica

Elinoch Jessicas blogginlägg

Känns som en evig väntan

Jag får önska er alla tursamma människor skit jakt idag! Jag är jätte avundsjuk, hade mer än gärna varit ute och jagat älg. Jag får vänta ett tag till, känns som en evig väntan. Fast jag vet att tiden kommer gå fort, hoppas jag i alla fall. 

I helgen har vi varit ute och släppt våra fyrbenta juveler. Det var dåligt med älg där vi var, inge upptag. Däremot skällde Rikki på björn och jag fick äntligen se en nalle, levande. Super kul!! 

Däremot blev det ett fint upptag och en hejdundrande lyckad svampjakt. Överdrivet många trattisar ligger på tork här hemma just nu! 

Jag älskar vad skogen erbjuder i matväg. 

Säger det än en gång, skit jakt på er älgjägare! /Elin

Bästa tiden.

Nu har den bästa tiden på året börjat, hundarna får kuta fritt i skogen och färgen på träden börjar ändra färg. Visst är det härligt? 

I veckan har det jagats björn, det har varit några spännande dagar. Tyvärr blev det ingen skjuten björn, men hundarna som var på besök gjorde ett kanon jobb – och björn hade vi på fötterna varje dag!  Tyvärr tog jakten slut väldigt fort, då kvoten uppfylldes fort. Ett bevis på att det finns mycket björn häromkring. 

 


Nu ser jag framemot älgjakten (längtar som en galning) och alla stunder med hundarna ute i det fria. Sen får vi ju inte glömma den friska härliga luften som kommer med hösten, bästa tiden på året är här!


Vi hörs! /Elin 

img_9977-2.jpg

Bockjakt i Värmland

Igår var det den 16 augusti och dags för råbocksjakten. Klockan ringde 04.00 och då var det bara hoppa upp och iväg och ut på pass. 

Det är något speciellt att sitta ute när det precis börjar att ljusna ute. 

När jag satt i mitt torn så lockade jag med min roedeercall ifrån Kristoffer Clausen och de gav resultat direkt två bockar i pass. En långt bort och en som kom in lite närmare. Jag gick ner ifrån mitt torn smög så lågt jag kunde med bössan i ena handen och skjutstödet i den andra. 

Jag lyckades smyga så pass långt så att jag kände mig bekväm med avståndet. Jag gör iordning mig, lägger upp bössan på de trebenta skjutstödet (Primos Triggerstick) och väntar in bocken så att han ställer sig korrekt. De gäller att ha is i magen och vara säkert på sitt beslut. Bredsida Perfekt! Kramar av, där har jag fällt min premiärbock. 

Den andra bocken som var längre bort stod fortfarande kvar, men när jag går fram till min premiärbock så skuttar den in i skogen. 


En 5 taggare 

Vad har jag använt för vapen, kula,dämpare, kikare?

Jo, en blaser r8, kaliber 6,5×55 med en swarovski kikare på 2,5-10, med stalon compact dämpare och jag änvänder mig av norma vulkan

/ Jessica 

Årsräv

Nu när de flesta åkrar börjar bli skördade så är det någon som vet att de har ett kalasbord som väntar. Vem? Jo just de, räven. 

För ett par dagar sedan så var jag ute och spanade av en utan de åkrar som precis har blivit slagna för höskörd. 

När jag stod där och spanade i min kikare så ser jag något som rör sig. Fokuserar in handkikaren för bästa skärpa, och ser att det är en mindre räv som har fullt fokus på att leta efter föda i de slagna gräset. Alltså en årsräv perfekt! Mätte avståndet och det var över 250 meter. 

Jag tar med mig skjutstödet och smyger så lågt jag kunde för att inte dra åt mig uppmärksamhet och skrämma räven. Bonden hade hunnit rullar några rundbalar så jag hade lite skydd när jag skulle smyga mig  fram. Men räven var så upptagen så i efterhand hade jag nog kunnat gått raklång fram och ställt mig vid den sista rundbalen. 

Men när jag kom inom skjuthåll så börjar räven att se sig omkring, å shit tänker jag.. Jag sätter mig ner och gör iordning stödet så det står stabilt! Lägger upp bössan och repeterar för att få en kula i loppet. 

Räven fortsatte att springa runt och jag förstår att han kommer inte bli kvar på just den platsen särskilt länge till. Och jag kommer heller inte närmre då det är nu helt öppet mellan mig och räven. 

När jag har satt mig till rätta så fokuserar jag och ställer in mitt optik och slår på rödpunkten. Det är just ingen vind, bra! Då behöver jag inte tänka på det. Jag hinner tänka att, skönt att jag känner mitt vapen, vet hur min kula beter sig och vet mina egna begränsningar. 

Jag andas in som jag brukar och kramar av. Jag både ser och hör att jag träffar. Tittar i optiken och ser att han ligger. Jag andas ut och känner mig nöjd med mig själv som fixade att fokusera på så långt håll även i skarpt läge. 

Viltvård när den är som bäst! 

/ Jessica 

I harens spår. 

Fredagen kunde inte börja så mycket bättre. Följde med Malin och Eris ut i skogen, i hopp om att få stöta på någon hare. 

Spår fanns det i mängder, men ingen synlig hare tyvärr. Men men, Eris jobbade på duktigt, och vi hade ju kaffe och bullar nedpackat i väskan så det gick ingen nöd på oss. Motion fick vi också för den delen, upp och ner, ner och upp. 

    
 Nu håller jag tummarna att det går bra för tjejerna i morgon i harskogen, lite avis är jag allt. Men för min del blir det att tillbringa hela helgen på jobbet. 

Hoppas ni alla får en kanon härlig helg! /Elin 

47b865b0-ef47-4477-a5af-273226a95531-1.jpeg

Rävjakt med Skårpan

I Helgen så var det rävjakt. Skårpan gjorde bra ifrån sig. Hon söker snabbt och effektivt då hon är en ung hund så kan hon inte reda ut allt för gamla spår än. Men hon driver med skall och gör ett kanonjobb för att vara så ung. 

De skulle senare under dagen visa sig att rävarna ligger i gryt men vad gör det ? Jag och Emma hade det härligt på pass i skogen endå.  

   
Hade det varit rådjursjakt så hade både jag och Emma haft chansen att skjuta ett varsitt rådjur då vi fick en varsin på en meter!   

   
  Hejja skårpan !  
 Så vi fick nöja oss med att titta på de fina rävarna vi har hemma och kämpa vidare till nästa rävjakt!  

 /Jessica 

Harspår, solsken och trevligt sällskap. 

För några dagar sen fick jag följa med min kära vän Malin och hennes schillerstövare Eris ut i harskogen.  

   Det bjöds på fantastiskt fint väder, sol och endast några få minusgrader. 
 Eris jobbade på bra, men haren ville inte riktigt samarbeta. Meeeen det kommer nya dagar och nya möjligheter.    Eris är en riktigt go liten fröken och duktiga, så haren får passa sig i framtiden. /Elin 

Det där lugnet och tystnaden 

Igår när sambon kom hem från jobbet packade vi ihop oss och for iväg till fäbon. Den där lilla röda stugan ute i skogen där man verkligen kan njuta av lugnet och tystnaden.  

 Kallt som skjutton var det inomhus, men det var bara att sätta igång med eldningen och då blir det varmt – stek hett! Vi åt en lättare middag och när det började bli mörkt släckte vi ut alla ljusen och väntade ivrigt på rävarna. Timmarna gick och klockan ticka på, inte ett levande djur ville visa sig. Suck! Det kanske gick för bra för oss förra gången så vi fick skit för det denna gång? Eller så var inte rävarna hungriga (i alla fall inte på våran åtel) Bättre lycka nästa gång.  

Men några nötskrikor hamna i kikarsiktet för sambon på morgonkvisten, så helt tomhänta åkte vi inte hem. 

  Jag kan i alla fall säga att man laddar sina batterier där uppe, det är så himla lugnt och skönt. Inga telefoner som ringer, ingen tv som står och babblar, bara en sprakande brasa som låter och ljudet av hundarnas tassande. Underbart! 

Nu blir det en skön hemma kväll, jaktryggan ska packas för i morgon blir det älgjakt för min del med jaktlaget. Ha en fin lördags kväll! /Elin