Årsräv

Nu när de flesta åkrar börjar bli skördade så är det någon som vet att de har ett kalasbord som väntar. Vem? Jo just de, räven. 

För ett par dagar sedan så var jag ute och spanade av en utan de åkrar som precis har blivit slagna för höskörd. 

När jag stod där och spanade i min kikare så ser jag något som rör sig. Fokuserar in handkikaren för bästa skärpa, och ser att det är en mindre räv som har fullt fokus på att leta efter föda i de slagna gräset. Alltså en årsräv perfekt! Mätte avståndet och det var över 250 meter. 

Jag tar med mig skjutstödet och smyger så lågt jag kunde för att inte dra åt mig uppmärksamhet och skrämma räven. Bonden hade hunnit rullar några rundbalar så jag hade lite skydd när jag skulle smyga mig  fram. Men räven var så upptagen så i efterhand hade jag nog kunnat gått raklång fram och ställt mig vid den sista rundbalen. 

Men när jag kom inom skjuthåll så börjar räven att se sig omkring, å shit tänker jag.. Jag sätter mig ner och gör iordning stödet så det står stabilt! Lägger upp bössan och repeterar för att få en kula i loppet. 

Räven fortsatte att springa runt och jag förstår att han kommer inte bli kvar på just den platsen särskilt länge till. Och jag kommer heller inte närmre då det är nu helt öppet mellan mig och räven. 

När jag har satt mig till rätta så fokuserar jag och ställer in mitt optik och slår på rödpunkten. Det är just ingen vind, bra! Då behöver jag inte tänka på det. Jag hinner tänka att, skönt att jag känner mitt vapen, vet hur min kula beter sig och vet mina egna begränsningar. 

Jag andas in som jag brukar och kramar av. Jag både ser och hör att jag träffar. Tittar i optiken och ser att han ligger. Jag andas ut och känner mig nöjd med mig själv som fixade att fokusera på så långt håll även i skarpt läge. 

Viltvård när den är som bäst! 

/ Jessica 

En reaktion på “Årsräv

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *