En härlig berättelse från en nybliven jägare 

Hej!

Hur började det här!?!?!

Hade någon sagt till mig för ca 3 år sedan att jag skulle ha en hund och senare ta jägarexamen då hade jag asgarvat och sagt – dream on!
Jag har jätte svårt att hålla på med rått kött (lagar med andra ord inte mat). Älskar djur och skulle ALDRIG kunna skjuta något! Sedan barnsben har man fått höra att man ska inte ta i döda fåglar det är baciller. 
Jag skulle inte ha någon ny/fler hund (chiahuahuan fick duga som klappobjekt). Jag skulle absolut inte ta jägarexamen, gubben har det får räcka, även om han aldrig har kommit ut för att jaga. Bössorna fick han av min far så det var väl en början med det var allt.

Med åren så får man nog omvärdera saker, börja med att aldrig säga aldrig!
Jag fick en lite åkomma i ryggen som gjorde att jag var tvungen att börja             T R Ä N A! Springa på gym varje dag kändes väldigt svårhanterat. Gubben sa att det vore väl toppen att ta en hund i allafall barnen har flytta, vi måste hitta upp det vi tyckte var kul innan barnen osv. OK sa jag, men då ska jag ha en hund som jag kan jobba med och GÖRA något med. Chiahuahuan funkar ju som promenadobjekt men så himla trist! Börja kolla på hundar man använder till något. Det var Border Collie då jag har nära vänner som håller på med vallning och agillity. Men nja, hundrasen kändes så där! Labbe skulle jag ALDRIG ha över huvudtaget (världens tråkigast hund), så jag började undersöka en Flat. Men ju fler jag pratade med ju mer fick jag klart för mig att det är nog en labbe som skulle kunna passa iaf! 

Fick hjälp att leta reda på en uppfödare, hittade en som hade en liten liten labbetik som blivit ”kvar”. Den där lilla valpen Narcissa stod där och när vi var och kikade på henne kom hon och lade sig i knä på mig. Det var kört, hon var min! Här någonstans började det gå snett! Ordet ALDRIG blev liksom inget ord längre.  

 Vi har haft tur som haft folk i vår närhet som har kunnat visa oss vägen, och jag kan säga att jag har fått ett helt annat sätt att se på hundträning! Helt fantastiskt. Denna lilla dam är så arbetsglad och är med på allt vi hittar på!

Vi går jaktprov, vi har gått eftersökskurser så vi är godkända för eftersök på klövvilt (här kommer en herrans massa illaluktande blod och klövben att bli något värdefullt!) Vi har gått anlagsprovet och skall i veckan gå öppenprov. Vore kul att få henne till spårchampion.
När jag nu hade gått eftersök, kändes det lite halvt att inte kunna gå ut om jag inte kan skjuta själv, sååå du ser nu var vi på nästa nivå. Den där jägarexamen! Att jag skulle kunna läsa mig till informationen tänkte jag skulle fungera. Men den där biten med vapen!

Kunde för mitt liv inte begripa hur JAG skulle kunna träffa en lerduva eller en en älg som springer! Äh tänkte det finns ju andra som klarat det, det blir som det blir! Sagt och gjort! 

Började läsa i höstas med en fantastiskt rolig grupp! 

När det var dags för att ta det där steget att åka ut till skjutbanan tyckte den förstående äkta mannen att det – det vore kanske bra om du hade ”smällt” av ett skott iallafall så du inte blir överraskad!

Sagt och gjort, ut bakom ladan och där skulle vi träffa en lastpall (han var snäll och såg verkligen till att jag skulle träffa, så han tog något stort)

Men den reaktion som kom i samband med detta hade jag verkligen inte väntat mig! Jag grinade som ett barn INNAN JAG ENS TRYCKT AV ETT SKOTT! Det var så otäckt, men sansade mig och sköt två skott!

Grinade och gick in och lade mig i soffan under en filt, nästan som i chock! Det här var ju ingen vidare början!
Fick nog nöja mig med teorin. Under kursen frågade Ingela om jag vill följa med och lära mig att flå – ja du läste rätt! Jag skulle flå en kanin! Utan att spy eller hamna i koma stod vi i en källare och flådde kanin och hermelin eller mink eller mård, illa luktade den i allafall! Kommer hem stolt som en tupp då jag lyckats rundflå kaninen så jag kan nyttja skinnet till att sätta på dummisarna! 
Familjen var mindre imponerade av mitt skinnstycke som hängde i tvättstugan, så när som på kommentaren – men herre gud, du som inte ens kan ta hand om en fläskfile!  
Väl på skjutbana – då hände något! Herre jävlar vad roligt det var och jag TRÄFFADE ju dessa små orange lertallrikar som for i luften!!! Lyckades faktiskt klara mig igenom alla proven (även om jag fick göra omprov en sväng, skall erkännas) så nu står jag här med jägarexamen, en spår och apporteringshund, har bössor som ligger och väntar på mig bara jag får alla papper! 

 Säg aldrig aldrig!

Mitt team och jag har jaktprov och vi tävlar lite Workingtest för att det är så kul att ha något att jobbat mot. Vi har varit på 4 andjakter som hundförare. I i helgen fullbordade vi teamet. Jag fick skjuta mina två första duvor och Wicca

apporterade, så nu har vi serverat familjen and och duva en måndag kväll! 
Lyx av den större graden! Känslan att ha ”gjort” allt själv och sen toppar med lite egen odlad sallad är en känsla som är svårslagen! 

 
Agneta och Wicca

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *